autumncold

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att fotografering är en modeslänga just nu. Absolut finns det folk i min närhet som är superduktiga på att fotografera och tycker att det är roligt, men hur kommer det sig att bara fler och fler dyker upp med en systemkamera för flera tusen runt halsen?

För ett par år sedan var jag också väldigt inne på just fotografering även om jag aldrig blev sådär duktig på det. Kanske för att jag inte hade en riktig kamera utan mest sprang omkring med engångskameror och sånt. Nu i alla fall så säger många sig vara så duktiga på att fotografera men varför kan jag då inte se något estetiskt i bilderna? varför ser jag inga känslor eller berättelser i dem? Varför ser jag inte tankarna bakom fotona? Jag talar nu om artistisksa fotografier och inte bilder som iofs kan vara riktigt bra men är på bilder från event som man bara tar kort på för att ha som minne eller souvenir. jag talar om fotografier, inte om bilder. Detta är absolut inget klagomål, jag tycker bara att det är bra att man ägnar sig åt kreativitet. Vad jag vill säga är mest att bara för att man har en bra kamera behöver det inte betyda att man är mästerfotograf. Mästerfotografer kan nämligen ta bra kort med engångskameror också. (Detta pekar nog på att jag inte heller var någon vidare mästerfotograf). Just nu tycker jag alltså att systemkameror är något av en modeslänga. Kanske en av de bästa iofs!  Jag kände bara att jag var tvungen att ta upp det här ämnet eftersom det blev lite aktuellt, lite intärnt i och för sig men jag hoppas ni försår vad jag menar. Märker att det låter lite flummigt och jag säger emot mig själv lite då och då, men det kan jag leva med.
Jag tycker faktiskt att alla ska få fotografera. Jag tycker till och med att fler ska börja fotografera (Eller dansa, rita eller spela musik för den delen, det gör gott för själen!) Men var försiktig med att tro att bara ett bra skärpedjup säger allt. Det handlar om att förmedla någonting, uttrycka någonting. Och försöka räcker gott och väl.