Allting har ett slut
Kanske har jag vunnit på detta. Även om jag inte ser det nu. Jag är säker på att jag vunnit något på det här. inte vunnit på att något bra är slut utan på att jag har haft något bra med en bra person. Det har varit bra och så ska jag se det. Även om jag är väldigt bitter nu. Och gud, vad jag kommer sakna honom. I alla fall de stunder vi har haft.
jag har i alla vunnit mer medkänsla för andra personer. jag har aldrig förstått meningen med "jag har svårt att andas utan den här personen". Men jag förstår precis nu. Jag hade svårt att andas. fick tänka på att andas hela tiden. Men jag vet att jag kommer att komma ur detta helskinnad. Med lite mer skinn på näsan. många säger att jag ändå har en klar syn på händelsen. Och det känns konstigt för jag känner mig mest tom. Aldrig har jag fattat att tomhet kan fylla ut så mycket och göra att inget annat får plats. Men samtidigt vet jag att de har rätt. jag har väl en ganska klar syn på det. Och eftersom det känns bättre och bättre för varje dag så måste det ju tillslut nå en dag då jag är Ok igen. (Sa jag inte att jag var klarsynt?).
Vänner har bett mig att säga tre punkter som är positivt med detta och och jag sagt att det inte finns några. Men idag märkte jag ändå ett par positiva saker.
-Målmedvetehet är en av dem. Jag är målmedveten om att komma över detta. Och det har gjort att jag alltid har någonting för mig och inte spenderar min tid på att sitta och hänga på bilddagboken eller titta på vänner. (eller ah, v'änner tittar jag på på kvällarna faktiskt.. ). Idag har jag gjort klart flera arbeten och skickat in dem. och ändå har jag bara varit hemma på morgonen och kom inte hem förrän vid halv nio från alex. Jag har i min förtvivland även ställt upp för en mycket god vän som hade ännu mer att stå ut med. Som var ännu mer sårad än jag. Att hjälpa andra stärken en själv. Väldigt mycket. Henne har jag i princip spenderat hela dagen hos. Jag har även haft tid att umgås med personer jag aldrig riktigt umgåtts med förut och fått mycket ut av det.
-Gitarren. Herregud, jag kan fortfarande spela! Jag hade helt glömt bort hur jag brukade sitta på kvällarna timma efter timma och spela. Men jag kommer ihåg nu och det är som en liten fantastisk grej i en vardag som inte är lika fantastisk. Sången också.. Fick en komplimang om min röst idag. Kanske börjar jag sjunga igen. (.. :) !!)
-Mig själv. Även om det just idag bara är en sak som skulle kunna få mig lyckligast i världen igen så har jag ändå insett saker om mig själv. jag har nog mer självförtroende än vad jag trodde att jag hade. Eller så har det kommit tillbaka? Och kanske den största delen av alla:
Mognad. Just nu kan ingen ta hans plats. men det kanske inte behövs heller. Jag inser hur mycket jag har mognat på detta. På två dagar har jag mognat något enormt och jag kan faktiskt säga att jag känner mig äldre. Jag känner att jag snart kommer vara helt Ok igen. Den känslan har påbörjat lite smått att ta utrymme från tomheten i min mage.
Jag kanske är en erfarenhet äldre ändå.
jag har i alla vunnit mer medkänsla för andra personer. jag har aldrig förstått meningen med "jag har svårt att andas utan den här personen". Men jag förstår precis nu. Jag hade svårt att andas. fick tänka på att andas hela tiden. Men jag vet att jag kommer att komma ur detta helskinnad. Med lite mer skinn på näsan. många säger att jag ändå har en klar syn på händelsen. Och det känns konstigt för jag känner mig mest tom. Aldrig har jag fattat att tomhet kan fylla ut så mycket och göra att inget annat får plats. Men samtidigt vet jag att de har rätt. jag har väl en ganska klar syn på det. Och eftersom det känns bättre och bättre för varje dag så måste det ju tillslut nå en dag då jag är Ok igen. (Sa jag inte att jag var klarsynt?).
Vänner har bett mig att säga tre punkter som är positivt med detta och och jag sagt att det inte finns några. Men idag märkte jag ändå ett par positiva saker.
-Målmedvetehet är en av dem. Jag är målmedveten om att komma över detta. Och det har gjort att jag alltid har någonting för mig och inte spenderar min tid på att sitta och hänga på bilddagboken eller titta på vänner. (eller ah, v'änner tittar jag på på kvällarna faktiskt.. ). Idag har jag gjort klart flera arbeten och skickat in dem. och ändå har jag bara varit hemma på morgonen och kom inte hem förrän vid halv nio från alex. Jag har i min förtvivland även ställt upp för en mycket god vän som hade ännu mer att stå ut med. Som var ännu mer sårad än jag. Att hjälpa andra stärken en själv. Väldigt mycket. Henne har jag i princip spenderat hela dagen hos. Jag har även haft tid att umgås med personer jag aldrig riktigt umgåtts med förut och fått mycket ut av det.
-Gitarren. Herregud, jag kan fortfarande spela! Jag hade helt glömt bort hur jag brukade sitta på kvällarna timma efter timma och spela. Men jag kommer ihåg nu och det är som en liten fantastisk grej i en vardag som inte är lika fantastisk. Sången också.. Fick en komplimang om min röst idag. Kanske börjar jag sjunga igen. (.. :) !!)
-Mig själv. Även om det just idag bara är en sak som skulle kunna få mig lyckligast i världen igen så har jag ändå insett saker om mig själv. jag har nog mer självförtroende än vad jag trodde att jag hade. Eller så har det kommit tillbaka? Och kanske den största delen av alla:
Mognad. Just nu kan ingen ta hans plats. men det kanske inte behövs heller. Jag inser hur mycket jag har mognat på detta. På två dagar har jag mognat något enormt och jag kan faktiskt säga att jag känner mig äldre. Jag känner att jag snart kommer vara helt Ok igen. Den känslan har påbörjat lite smått att ta utrymme från tomheten i min mage.
Jag kanske är en erfarenhet äldre ändå.
Kommentarer
Trackback
