En form av förståelse.
Jag kommer ihåg första gången vi pratade i telefon. jag var på väg till en spelning med en kompis och jag var så grymt nervös. jag visste att du skulle ringa snart, det hade vi bestämt. jag visste inte vad jag skulle säga och jag memorerade massa saker i mitt huvud jag tänkte säga i fall att det blev nån form av pinsam tystnad. Det blev det aldrig. Inget av det jag memorerade sades. För det behövdes inte. Vi försod varandra på en gång. Och jag är glad för att du finns och lyssnar. Bara så att du vet så lyssnar jag på dig med.
Kommentarer
Trackback