autumncold

jag är en sån människa som gör vad som faller mig in i stunden. Ibland önskar jag att jag kunde stanna upp och tänka. Eller njuta av ögonblicket. Ja. Det måste jag bli bättre på. Uppskatta här och nu men ändå tänka på vad jag gör. Och vad som kommer hända efter det. Ibland kommer jag på mig själv med att vara lite för stolt för mitt eget bästa. Jag har visserligen inte svårt för att be om ursäkt eller säga "förlåt" för någonting om jag inser att jag haft fel. Men tycker jag själv att jag inte gjort nåt fel så har jag svårt för att vika mig. Även om jag inser efter ett tag att jag har betett mig väldigt barnsligt åt. Galna idéer kan jag ha också. Lite over the top. Ibland behöver jag någon som kan ta ner mig på jorden. Inte för långt ner dock.

Jag vet verkligen inte varför jag sitter och skriver detta nu. Det bara slog mig. Jag har tänkt mycket idag. Tänkt på vad som har varit, vad som är vad vad som kommer att vara. poetiskt kanske, men egentligen inte.

Jag rusar in i mycket också. Jag går snabbt fram. Och jag glömmer bort att jag faktiskt klarar mig själv. Nu låter allt jättekonstigt. Och det är det också. Så vad jag skriver behövs inte förstås. jag försår inte riktigt heller. Jag är trött. Jag ska börja ta vara på allt som händer nu. För jag tror att det kommer att gynna framtiden. Och göra det bästa av situationen. av alla situationer. Och jag ska prioritera rätt. Jag ska börja prioritera mig själv.  jag är knäpp i huvudet just nu.

Och jag vettefan varför jag tänker på Det men det gör jag. jag vet inte varför. jag borde inte göra det, det finns helt enkelt ingen anledning. Och grejen är den att jag innerst inne inte tänker på det. bara ytligt. Och det låter ännu mer knäppt. Då borde jag inte behöva tänka på det alls. Men det gör jag. Herregud, jag måste sova.

Godnatt på er knäppisar.