autumncold

Jag sitter och lyssnar och tittar tittar tillbaka på tiden då det var varmt. 

Nostalgi fyller hela min kropp. Och jag vet inte om jag gillar det. 

Jag önskar bara att det inte blivit som det blev. 

Att något som var bra blev fel i slutändan. För att annat kom emellan.

Delvis är det mitt fell. Vi pratade om allt. Och plötsligt tog jag bara avstånd från den tillit som fanns mellan oss. 

För att jag var rädd för att förlora dig. För att vi skulle förlora varandra. 

Idag. Varma omfamningar men kalla blickar. Från både din och min sida. 

Vad jag saknar den tiden då vi fanns. Då våra samtal speglade inre känslor som vi bara delade med varandra. 

Jag saknar tiden då fick smyga. Då vi gjorde konstiga utflyckter vid konstiga tider. 

Jag saknar det febrila sökandet efter dig när jag ville ha tröst. En axel att luta sig mot. 

Jag saknar filosofin och drömmarna om äventyr i främmande länder. 

Jag vet inte ens om vi var medvetna om att vi var varandra nära. 

Så hur kan jag sakna någonting jag inte vet om vi haft?