betydande (och en uppenbarelse)
Ända sen jag var liten har musik betytt enormt mycket för mig. Jag har kunnat sitta i timtal och drömma bort från verkligheten och in i musikens värld. Under perioder var det min räddning, tillflyktsord. Jag avskyr att jag inte längre har tid för dagdrömmar inne i musikens värld. Jag har inte längre tid att sätta mig med gitarren i knäet, plocka på strängarna, sluta ögonen och nynna ihop med musiken. Eller så kanske jag bara inte gör tid för det längre. Jag har insett att jag successivt gett upp musiken i livet för att fokusera på annat viktigt. Jag gör rum för skola och jobb, och dessa två tar så enormt mycket tid och energi. I skrivande stund inser jag dock att jag visst gör utrymme för musiken. Min kreativitet har bara tagit en annan riktning. Minst tre gånger i veckan pallrar jag mig iväg till danssalen och är inte det kreativitet så säg. I all den stress i vardagen får jag utlopp för energi, lycka, aggretioner och lever mig in i musikens och konstens värld.
Musik och Dans kommer jag nog aldrig kunna släppa.
Jag hoppas att jag aldrig behöver göra det. 
