autumncold

"killar leder till mer tankar och tankar . "jättebra" för oss tjejer eftersom vi består av  10000000000000000000000000000000000000 x 10^100000000 tankar redan från början"

Håller ni med?

Jag tänkte ju ta en hel hemmakväll eftersom jag för det första är enormt förkyld och för det andra så ställdes vår höstfest in som vi tänkte gå på. Mysigt! räkor med familjen, jag har bra böcker och lite godis. Tänkte skriva ut lite bilder och pyssla och lägga mig tidigt. Självklart förstörs min plan, jag klarar inte av att inte göra någonting speciellt. Så nu drar vi ut ändå, jag och CK!

Haha, By the way, jag har tio min på mig...
jag skriver alltid ganska utförliga sms till skillnad från vissa andra: gissa vad vi talade om?

CK- valand

CK- tjugo

CK- köp.

simma lugnt!

Jag har ju varit på ett knäppt humör.. arg och confused och allt! men vet ni?
Jag saknar honom så mycket att jag gått och blivit väldigt ödmjuk igen.

jag har varit jättearg och jätteirriterad hela dagen. Okej, inte hela. Under eftermiddagen i skolan blev det hur lugnt som helst. Vi hade väldigt chilla lektioner. Psykologi t.ex. och människor är väldigt älskvärda. Berättar mer om psykologin sen. Sjukt intressant! Men efter skolan slog det till igen. Jag darrar i hela kroppen och vågar inte prata ifall jag skulle slänga ut mig nåt jag skulle ångra. Ilskailskailska. Och sen kom saknaden. Och jag blir mjuk som en jagvetintevad.

Och höstfesten blev inställd för vår del. Kul.

jag är en sån människa som gör vad som faller mig in i stunden. Ibland önskar jag att jag kunde stanna upp och tänka. Eller njuta av ögonblicket. Ja. Det måste jag bli bättre på. Uppskatta här och nu men ändå tänka på vad jag gör. Och vad som kommer hända efter det. Ibland kommer jag på mig själv med att vara lite för stolt för mitt eget bästa. Jag har visserligen inte svårt för att be om ursäkt eller säga "förlåt" för någonting om jag inser att jag haft fel. Men tycker jag själv att jag inte gjort nåt fel så har jag svårt för att vika mig. Även om jag inser efter ett tag att jag har betett mig väldigt barnsligt åt. Galna idéer kan jag ha också. Lite over the top. Ibland behöver jag någon som kan ta ner mig på jorden. Inte för långt ner dock.

Jag vet verkligen inte varför jag sitter och skriver detta nu. Det bara slog mig. Jag har tänkt mycket idag. Tänkt på vad som har varit, vad som är vad vad som kommer att vara. poetiskt kanske, men egentligen inte.

Jag rusar in i mycket också. Jag går snabbt fram. Och jag glömmer bort att jag faktiskt klarar mig själv. Nu låter allt jättekonstigt. Och det är det också. Så vad jag skriver behövs inte förstås. jag försår inte riktigt heller. Jag är trött. Jag ska börja ta vara på allt som händer nu. För jag tror att det kommer att gynna framtiden. Och göra det bästa av situationen. av alla situationer. Och jag ska prioritera rätt. Jag ska börja prioritera mig själv.  jag är knäpp i huvudet just nu.

Och jag vettefan varför jag tänker på Det men det gör jag. jag vet inte varför. jag borde inte göra det, det finns helt enkelt ingen anledning. Och grejen är den att jag innerst inne inte tänker på det. bara ytligt. Och det låter ännu mer knäppt. Då borde jag inte behöva tänka på det alls. Men det gör jag. Herregud, jag måste sova.

Godnatt på er knäppisar.