autumncold

Jag fullkomligt älskar min tegelstensmobil som jag har haft i drygt tre år. Kanske fyra? Nää, det låter mycket faktiskt. Men tre år är mycket för att vara 2000-talet där teknik är överhajpat och man alltid ska ha det senaste. Till och med min kära mor har en häftig HTC-mobil. Hon kan knappt svara i telefonen dock. Efter att ha totalvägrat uppgradera mig har jag nu fått en liten, minimal tankeställare. Min telefon svarar inte när jag trycker på "svara" och skickar ibland inte iväg mina kärleksförklaringar i textform förrän 24 timmar senare. Det är till och med så att jag fortfarande har kontantkort... precis som alla andra elvaåringar. Och jag har nog inte på flera år haft en så låg mobilräkning som jag säger att jag har.

I veckan ska jag alltså äntligen ta tummen ur röven och gå och inhandla en sån där ny androidmojäng. I brist på fantasi köper jag nu en helt likadan som mamma har. Färg och allt. Då kan vi åtminståne hjälpa varandra att förstå alla obegripliga tillökningar som man ska ha nu.

(Update: JO! Fyra år har jag haft min fina gamla mobil!)

För några år sedan hade jag ALLA viktiga saker i rött. väska, nessessär, ipod, mobil, plånbok, nyckelknippa, skolhäfte, pennfodral, kalender, glasögonfodral och glasögon till och med. Nostalgia!