autumncold

Någon frågade mig om jag kunde tänka mig att skaffa barn tidigt. När jag svarade att Nej, jag vill ha barn först när jag närmar mig trettio eftersom jag kommer gå miste om mycket jag vill göra annars (jag lägger absolut ingen värdering i denna fråga, det är endast vad jag vill personligen), blev denne något förargad och brast villt ut "Vadå, för att du kommer gå miste om festande och supande?" 

flera gånger hör jag att detta är det  man går miste om och varje gång blir jag lika förundrad över att detta är det enda man kommer på som argument. Vill dessa personer inte göra mer grejer? För mig har supande och festande ingen som helst del i vad jag kommer att gå miste om innan jag vill ha barn. Jag vill plugga klart, plugga ett år utomlands, läsa en till språkkurs, åka iväg på någon knasig kurs i västindien, resa jorden runt, tågluffa i Europa, backpacka i asien, Jobba 60 timmars arbetsvecka i ett halvår för att kunna resa runt och göra vad jag vill ett halvår, testa på olika jobb i sverige, jobba som bartender i västindien (okej, där kommer festen in), jobba på ett litet patisserie i Paris, skala bananer i norge, avancera inom mitt nuvarande jobb, volontärarbeta i afrika, åka på spontanresor etc. När jag blir mamma vill jag ge all min tid och uppmärksamhet till mitt barn och då kommer jag alltså inte ha tid att göra allt detta. Därför vill jag inte skaffa barn nu, jag vill uppleva så mycket jag kan innan jag slår mig till ro och dedikerar min fulla uppmärksamhet åt det lilla miraklet. Som sagt så lägger jag absolut ingen värdering i när andra väljer att skaffa barn. Jag tycker bara att det blir en så fruktansvärt tråkig och platt diskussion när vissa antar att festa och supa är det ända man borde passa på att göra när man är ung.